Väntan...

Att vänta är väl kanske bland det värsta som finns. Strosa fram och tillbaka. Försöka att fylla ut tiden med något vettigt. Just nu sitter jag och väntar på samtal från företaget jag ska jobba på. De ska nämligen boka och betala min flygbiljett till Irland. Jag har väntat på det här ett tag nu. Jag menar, jag måste ju ändå åka nästa vecka och skulle vara rätt skönt att veta vilken dag. Inte helt orimlig anser jag. Även om jag ibland kanske är otålig till gränsen att det snarare handlar om något slags stress symtom. Annars har jag nog till stor del förnekat min flytt. Jag har inte ens börjat packa än. Det har ju hela tiden varit så lång tid kvar. Fyra veckor, tre veckor, två veckor... Nu är det kanske inte ens en vecka kvar. Nerovsieten börjar ge sig mer och mer tillkänna. Vad i hela fridens namn har jag gett mig in på?!!