Väntan...

Att vänta är väl kanske bland det värsta som finns. Strosa fram och tillbaka. Försöka att fylla ut tiden med något vettigt. Just nu sitter jag och väntar på samtal från företaget jag ska jobba på. De ska nämligen boka och betala min flygbiljett till Irland. Jag har väntat på det här ett tag nu. Jag menar, jag måste ju ändå åka nästa vecka och skulle vara rätt skönt att veta vilken dag. Inte helt orimlig anser jag. Även om jag ibland kanske är otålig till gränsen att det snarare handlar om något slags stress symtom. Annars har jag nog till stor del förnekat min flytt. Jag har inte ens börjat packa än. Det har ju hela tiden varit så lång tid kvar. Fyra veckor, tre veckor, två veckor... Nu är det kanske inte ens en vecka kvar. Nerovsieten börjar ge sig mer och mer tillkänna. Vad i hela fridens namn har jag gett mig in på?!!

Dundalk nästa:)

Så fick jag till slut ett jobb på "den gröna ön" Irland. Om ca två veckor flyttar jag till Dundalk. Det var väl kanske inte staden jag tänkt mig från början men jag är överlycklig, emellan nervositets attacker. Nytt jobb är alltid lite otäckt. Tycker inte om när jag inte har koll på allt och inte vet hur saker fungerar. Men jag har ett par veckors intro när jag börjar så det blir säkert bra. Nu håller jag på att leta boenden för fullt. Vill gärna bo i ett hus med lite folk så man lär känna människor. Även om man säkert gör det på jobbet också. Nu ska jag ladda för jobb ikväll, inte så många jobb pass kvar i Sverige nu.