Så kom jag äntligen till Dundalk i torsdags. Sömntimmar innan klockan ringde fyra på morgonen var nog noll. Möjligtvis en halv. Det var i och för sig rätt bra då jag sov så gott som hela resan mellan Köpenhamn och Dublin. Väl framme på Dublins flygplats irrar jag runt i ca en kvart för att hitta rätt bagageband... Står en bra stund och väntar vid fel band. Suck!! När jag sedan ska genom tuller blir jag för ett ögonblick förvirrad. Ska jag välja den blå eller gröna gången? Det borde ju vara rätt givet. Den blåa är för eu-resenärer. Och det är ju jag. Men ingen annan gick där. Efter en stunds velande väljer jag iaf den blåa. Då kommer en tullarbetare med raska steg emot mig och frågar varifrån jag rest. Jag svamlar fram att jag rest från Stockholm och Köpenhamn. Tullmannen böjer sig ner och tittar misstänksamt på min bagagelapp innan jag släpps igenom. Ingen som gick i den gröna gången blev stoppad. Fast det var nog inte någon som såg så förvirrad ut som jag gjorde heller.
Väl ute så ska jag leta upp min skjuts. Min taxi som mitt nya jobb bokat åt mig. Det står flera personer med namnfyllda lappar på. Fast ingen med min. Så jag strosar lite framo ch tillbaka. Och helt plötsligt står där en man med mitt namn på en lapp. Han visar mig till en svart Mercedes Bentz (man ska resa i stil;)) och kör mig till mitt B&B i Dundalk som även det är bokat av mitt nya jobb. Supersött litet ställe. En gammal farbror kommer ut och möter mig. Han har inte riktigt förstått vad jag heter och kallar mig för Angelina eller nåt under den tiden jag är där. Hur som helst va det verkligen ett B&B. Såna som man ser på tv. Gammal inredning. Randiga tapeter. Gamla järnhandtag på garderoben, såna med målat porslin i. Fluffiga handdukar och små tvålar och scahmpoo flaskor.
På kvällen kontaktar jag killen C som äger huset jag sökt rum i och vi bestämmer att jag ska titta på huset senare under kvällen. Jag älskade det! Orange retro kyl i köket. Med ett piano brevid. Huset är väl överlag typiskt brittiskt. Heltäckningsmattor och smala trappor. Igår flyttade jag in. Tycker verkligen om huset och dess invånare. Även om jag bara träffat två av tre än så länge och inte så långa stunder. Så ikväll ska jag och C gå på pub. Ska bli kul att träffa lite folk. Och imorgon börjar väl stressen inför nytt jobb. Återkommer med mer om det efter måndag. Wish me luck!!!
Väl ute så ska jag leta upp min skjuts. Min taxi som mitt nya jobb bokat åt mig. Det står flera personer med namnfyllda lappar på. Fast ingen med min. Så jag strosar lite framo ch tillbaka. Och helt plötsligt står där en man med mitt namn på en lapp. Han visar mig till en svart Mercedes Bentz (man ska resa i stil;)) och kör mig till mitt B&B i Dundalk som även det är bokat av mitt nya jobb. Supersött litet ställe. En gammal farbror kommer ut och möter mig. Han har inte riktigt förstått vad jag heter och kallar mig för Angelina eller nåt under den tiden jag är där. Hur som helst va det verkligen ett B&B. Såna som man ser på tv. Gammal inredning. Randiga tapeter. Gamla järnhandtag på garderoben, såna med målat porslin i. Fluffiga handdukar och små tvålar och scahmpoo flaskor.
På kvällen kontaktar jag killen C som äger huset jag sökt rum i och vi bestämmer att jag ska titta på huset senare under kvällen. Jag älskade det! Orange retro kyl i köket. Med ett piano brevid. Huset är väl överlag typiskt brittiskt. Heltäckningsmattor och smala trappor. Igår flyttade jag in. Tycker verkligen om huset och dess invånare. Även om jag bara träffat två av tre än så länge och inte så långa stunder. Så ikväll ska jag och C gå på pub. Ska bli kul att träffa lite folk. Och imorgon börjar väl stressen inför nytt jobb. Återkommer med mer om det efter måndag. Wish me luck!!!
