God Jul

Ja så var det jul igen då. Jag har precis skrivit klart mina julrim och blev rätt nöjd om jag får säga det själv. Jag och syrran har till och med gjort en rebus till ett av våra rim. Vi avancerar för varje år... Tyvärr är vår humor, som vi konstaterade igår, ibland lite missförstådd. Missförstådd, inte dålig...?
Jag missade Kalle Anka idag. Fast vet inte om jag verkligen "missade" något". Jag hörde det i bakgrunden och det räckte på något vis rätt långt. Det är som om man kan det utan och innan vid det här laget.
Ja som ni kanske förstår är jag tillbaka i Sverige. Dublin hade ännu inget jobb att erbjuda så då blev det att åka hem till Sverige till julen. Däremot var jag på en rätt givande intervju precis innan jag åkte. Så håll tummarna för mig i början på Januari.

God Jul och Gott Nytt År!

Sömnbrist och blödande hästar...

Jag lider till och från av störande rumskompisar eller grannar, detta leder till viss sömnbrist emellanåt. Först hade jag tre tyskar i mitt rum i ca fem dar som va ute och festade VARJE natt och kom staplandes hem klockan tre fulla och pratglada. De pratade visserligen i princip aldrig med mig eftersom de kunde knappt prata engelska. Sen är det fransmännen som är här. De spelar fotboll på nätterna i rummet ovanför mig. Hur man nu spelar fotboll på ca 12 kvadrat meter som dessutom är fyllda med två vångingssängar och en stor garderob. Dessutom stjäl de min mat. Jag känner att jag börjar hysa ett visst agg mot mina franska grannar.

Annars så gillar jag verkligen livet i Dublin. I fredags var vi ute på "The Bleeding Horse" en av de mer kända pubarna i stan. Ett "landmark" tror jag någon kallade det. Eftersom det ligger nära mig har jag gått förbi det varje dag men aldrig varit in. I fredags va det dags. Och det va riktigt bra. Blandade folk, blandade åldrar och super skön stämning. Men hur man kommer på att döpa en pub till "den blödande hästen" kan ju diskuteras. Utelivet här är i alla fall härlgit. Man kan hitta allt från grymma klubbar till superhärliga pubar, både lugna och de med mer drag.

I söndags var vi på "The Brazen Head" som sägs vara den äldsta puben i Dublin (och ett annat roligt pubnamn). Varje söndag eftermiddag har irländsk live musik. Här satt allt från söta tanter till medelålders till ja oss. Stämningen va på topp. Folk klappar takten, sjunger med i de gamla irlänska låtarna och alla är där för att ha en trevlig eftermiddag. Ett besök på "The Brazen Head" rekomenderar jag alla som kommer till Dublin, klart värt ett besök.

Nu ska jag försöka dricka en kopp kaffe till om jag inte ska somna på stubb.

Dublin

Så har jag äntligen tagit mig för att börja blogga. Tanken var att jag skulle börja när jag flyttade till Dublin för två veckor sen. Främst för att hålla människor i min närhet uppdaterade. För ärligt talat, det tar tid att skriva mail till flera personer dagligen och tala om vad som pågår. Skulle kunna göra massutskick men då tycker jag nog att en blogg är roligare.
Så vad har hänt sen flytten till Dublin. Än så länge har jag inte hittat ngt jobb. Inte som passar i alla fall, man får nog inte vara så kräsen i dagens läge men vissa krav har jag ändå. Igår fick jag nämligen ett jobb som jag valde att tacka nej till. Hade en mycket märklig dag igår.
Dagen började med en intervju kl 11.45. Tyvärr var jag helt vilse och tiden rann iväg. Det hela slutar med att jag tar en taxi för att komma rätt. När vi kommer fram säger taxichaffisen att han vill köra mig ända fram till dörren för det är ett "otäckt" område. Redan där borde jag ha börjat ana oråd. Kommer in till receptionen där jag möts av flera olika nervösa ansikten som precis som jag, tänkte jag, skulle på intervju och en käck receptionist. Jag ombeds att fylla i ett formulär så jag satte mig på en ranglig stol och svarar på frågorna. Efter ett tag ropas vi upp en och en. De flesta är precis som jag inte från den gröna ön utan andra delar av Europa. När jag äntligen kommer in händer allting i en rasande fart, intervjun är över på ca fem minuter där jag inte riktigt förstått vad som händer, men chefen säger undrar om jag har tid att stanna längre och kolla lite på jobbet. Visst, svarade jag och visade god vilja. -Great, jag kommer att fixa några från mitt crew som ska ta hand om dig, utbrister Mr T.. Innan jag vet ordet av sitter jag i en bil på väg låååångt ut på landet. Föga försent inser jag att det är dörrförsäljning jobbet handlar om. Nu börjar jag klura lite på vad jag faktiskt hamnat i. Inser till slut att jag bara får bita ihop och hänga med den 19- åriga dörrförsäljarkillen med aningens för stort ego eftersom jag inte har en aning om var jag är eller hur jag kommer hem. Så jag går där och försöker visa intresse, bara för att de inte ska göra som de gjort med ngn annan och bara lämna vind för våg. Tror vi traskar runt i ett bostadsområde i säkert fem timmar innan vi äntligen åker tillbaka till Dublin. Jag är vid det här laget så nedkyld att hela jag skakar. Inte visste jag att jag skulle traska ute hela kvällen. Kommer tillbaka till kontoret där jag får fylla i ett litet test. Jag har ändå svårt att inte visa mig från min bästa sida vid sånta tillfällen och kämpar ändå för att göra ett bra intryck. Och trots att 19-åringen va det drygaste jag träffat på länge så växte han liksom på en och det här jobbet betyder allt för honom. Så jag går in för ett möte till med chefen och vips några minuter senare har jag ett jobb. Ett jobb som absolut inte passar mig eller mina erfarenheter. Och det är erfarenheter jag klarar mig utan. Hade jag varit 19 år och inte varit så brydd med vad jag tjänade vecka till vecka hade det varit en annan sak.
Stackars lilla J, han förlorade nog lite pengar på att jag inte tog jobbet. Ja just sa jag inte det. Jobbet va ett sånt där pyramid system. Man ska bli rik på ca ett halvår, ett år. Hm...